Hoppa till innehåll
Ung i Vänersborg

Flykten till framtiden

Flykten till framtiden

  • Regissör: Ulf Malmros, Jaana Fomin
  • Genre: Komedi
  • Betyg: 5 av 5
  • Längd: 1 timme 39 minuter
  • Åldersgräns: Barntillåten

År 1973 jobbar 22-årige Svante i en skivaffär hos Bengan, som hatar ABBA och drömmer om att slå igenom med sin tvärflöjtsmusik. Svante har ett hjärtfel och får veta att han bara har några dagar kvar att leva. Men när han på kvällen stiger på tunnelbanan hamnar han plötsligt i framtiden. Nämligen år 2016, där han träffar Elsa. Tillsammans med Bengan beslutar de att försöka rädda Svante innan tiden är slut.

Det första jag måste säga är att jag oftast hatar svenska filmer. Jag vet inte varför, med det känns som om allt som visas är talangtävlingar, deckare/mord eller komedier, med samma personer som är med i allting, vilket jag tycker blir extremt tråkigt. Jag har inget emot komedier eller deckare i sig, men jag föredrar fantasy, sci-fi och äventyr. Men något med den här filmens reklam fick mig ändå att fastna och vilja se den, något jag är extremt glad över, eftersom den var jättebra.

Anledningen till att jag tyckte om den kan förtsås ha varit att det utöver komedi fanns delar av övernaturligt i den, som att resa i tiden. Sedan var även Henrik Dorsin som spelar Ove i Solsidan med och spelade Bengan, och han är ju väldigt rolig. Huvudpersonerna (Svante och Elsa) var inte heller spelade av skådespelare som jag sett så många gånger att jag inte orkar mer.

Den var rolig, men även allvarlig i stunder och ganska romantisk ibland. Det fanns bara en sak som störde mig, och ni som inte vill ha några spoilers läs inte kommande fyra meningar! Det var hur snabbt Svante och Elsa blev ihop/kära. Det var liksom Titanic-style (tre dagar på en båt och så är de förälskade för livet). Det är klart att det skulle kunna gå, men grejen är att Elsas karaktär i början ger intrycket av att hon inte faller så lätt, men sedan gör hon bara det. Det värsta är dock i slutet då det knappt tar en dag innan de är tillsammans igen.

Utöver det så var filmen dock väldigt bra, och min favorit del är nog i slutet då en kille från 1800-talet dyker upp, och Svantes sätt att hantera det är helt underbart.

Gå och se den!

Text: Alma Lilja 2016

 

Facebook

INSTAGRAM