Hoppa till innehåll

 

Utställningar


Aktuell utställning

28 november - 27 februari 2021

Bilder på utsnitt av några av de fem konstnärernas konstverk, bland annat fotografi, måleri, collage och textil.

Nordic Telling

5 nordiska konstnärer

Yvonne Swahn, Sverige, Borghild Rudjord Unneland, Norge, Vibeke Nørgaard Rønsbo, Danmark, Eeva Hannula, Finland och Ólöf Einarsdóttir, Island.

Läs mer om konstnärerna och utställningen

Yvonne Swahn, Sverige, Borghild Rudjord Unneland, Norge, Vibeke Nørgaard Rønsbo, Danmark, Eeva Hannula, Finland och Ólöf Einarsdóttir, Island.

Vår förståelse av vilka vi är bygger delvis på en föreställning om att platsen vi lever på har en betydelse för vårt identitetsbygge. Ibland skapas en föreställning om en platsens gemenskap där vår geografiska utgångspunkt är tänkt att ge oss en enhetlig förståelse av världen och utgöra grunden för en gemensam kulturell identitet. 

Dramatiska händelser kan synliggöra en spricka i en sådan upplevd samhörighet. Idéen om en nordisk enhet har det senaste året fått en ordentlig törn när gränserna mellan länderna stängts och våra olika sätt att hantera Coronapandemin visar på skillnader i hur vi tänker och tycker i de nordiska länderna.

I utställningen Nordic Telling sammanför vi 5 konstnärer från 5 nordiska länder. De är alla kvinnor och tematiken för deras konstnärliga arbete är besläktat. I utställningen ställer vi frågan om det finns något släktskap i det samtida konstnärliga uttrycket, i färg och form, och vad handlar det nordiska om idag, är det bara en föreställd gemenskap.

Foto på fem kvinnliga konstnärerna stående på rad.

De fem konstnärerna är Ólöf Einarsdóttir från Island, Borghild Rudjord Unneland från Norge, Eeva Hannula från Finland, Yvonne Swahn från Sverige och Vibeke Nørgaard Rønsbo från Danmark, ställde ut tillsammans första gången för ett år sedan när föreningen Norden 100 årsfirande uppmärksammades i den nordtyska staden Flensburg. 

Intervjuer med Nordic Telling konstnärerna

I samband med utställningen Nordic Telling publicerar vi intervjuer med dom fem medverkande konstnärerna. Här får du ta del av konstnärernas egna tankar kring sitt konstnärskap och sina verk samt hur dom själva tänker kring Nordic Telling.

Intervju med finska Eeva Hannula.

Intervju med Borghild Rudjord Unneland.

Intervju med Ólöf "Olla" Einarsdóttir.

Intervju med Yvonne Swahn.

Här i textad intervju möter vi Vibeke Nørgaard Rønsbo, dansk konstnär som arbetar med en form av samlande i sin konst. I utställningen Nordic Telling ställer Vibeke ut tre konstverk.

Bild på Vibeke

Hej och välkommen hit! Kul att du vill vara här och berätta om din konst och ditt konstnärskap. Du samlar ju mycket. Dina verk innehåller ju föremål som du har samlat ihop. Hur tänker du när du samlar och sparar och varför sparar du och samlar du på vissa grejer men inte andra?

Ja, jag samlar in många saker, ännu mer än jag ännu har förvandlat till verk. Mycket finns i förvaring, i arkiv, i lådor och skåp. Alla föremål som jag känner för kan ha en potential. Vissa samlades från en idé för verk, men de flesta samlades för att jag tror att de på något sätt talar till mig, fascinerar, insisterar ... att tänka med händerna, att lyssna med ögonen. Saker finns i världen som människokroppen och blir en katalysator för tankar och känslor för betraktaren som med mig. Deras repor, sprickor, bucklor, patina, i allmänhet deras markering av tidens härjningar, av levt liv, blir öppningar för minnen, minnen, som förhoppningsvis kan peka på längtan, existentiella värden och kanske hjälpa till att öppna drömmar om hur världen kunde också se ut.

Finns det något självbiografiskt, berättar du om dig själv?

Det gör jag nog på något sätt. Det också… på något sätt det jag skapar. Men jag har noga läst in det självbiografiska i verken. Jag kan berätta lite om verket med kaffefiltren kanske.

Ja, gör gärna det!

Det är… vardagslivet här hemma, vi brygger kaffe, träffas över en kopp kaffe, där vardagen förvandlas till givande samtal, vi läker oss själva över en kopp kaffe, gnäller med en kopp kaffe, vi säger på danska att " det kan være de og de skulle drikke en kop kaffe sammen " då menar vi att då kan kriser avvärjas, meningsskiljaktigheter lösas, idéer utvecklas, perspektiv öppnas och drömmar uppstår. Kaffet blir en slags medlare…. en katalysator för att berätta 'eller' att få veta livet… gemenskap.

Men helt specifikt började det med fascinationen för ett grumligt, torkat kaffefilters speciella skönhet av rännor, fläckar, fläckar i en ton av bruna varma nyanser. Det är här min samling börjar. Där kaffefiltret därifrån förvaras, torkas, tömmas, dyker upp medan samlingen växer lika tyst på min vägg medan jag tittar på dom i månader och lyssnar på dom med mina ögon medan jag komponerar dom genom att lägga dom på olika sätt… som att man tänker med händerna och igen så lyssnar jag med ögonen. Tills jag en dag hamnar i den slutliga formen.

Bild på Vibekes konstverk med kaffefilter som fyller en hel vägg

Vibeke Nørgaard Rønsbo konstverk "Tak for kaffe"

Du har två andra verk med här också. Ett som heter Hammer Suiter kan du berätta lite om det verket också?

Ja det vill jag gärna. Min fascination för pianoblockarna började när jag för några år sedan stötte på ett krossat piano hos en produkthandlare och blev helt förvånad över vad som hade hänt, det visade sig att produkthandlaren själv hade kastat ner det från en kran för att separera järnramen från resten. Jag åkte sedan hem med tangentborden och pianohammaren. Och sedan dess har jag arbetat med hammarna, som är några konstiga enbeniga föremål som varierar i material, färg och storlek, och som jag tror kan göra något ... konkret men också i symbolisk mening. Återigen så arbetar jag med tiden för att sammanställa materialet på olika sätt utan att ändra den enskilda pianoslagaren, igen så tänker jag händerna - medan jag lyssnar med mina ögon. Och precis som i musik får jag arbeta med rytm, densitet, folkmassor och det kaotiska inför den täta kubformen. I interaktionen med gipsen börjar jag arbeta med att låta pianoblockarna komma ut eller i formen, släpp eller fångas, beroende på hur du läser det, och kanske bara paradoxen som kan öppna konversationen i mötet med arbetet.

Hur kom titeln till?

Titel ”Hammer Suite, - opus I - VIII hänvisar till en äldre musikgenre av cykliska sekvenser, en serie av löst kopplade dansstycken, med varierande tempo, tempo där bindningen var en vanlig nyckel. Verket innehåller ingen självbiografisk referens, men musik fyller mycket i mitt liv och jag är upptagen av hur människor på olika sätt antingen ger det vingar eller dödar det, lyssnar på det och ger efter för det eller tvingar det och vill ta det, beroende på förmågan att hitta nerven i musiken…om det är lyhördhet.

Vibekes verk av pianodelar ihopsatta till kuber stående på golvet.

Vibeke Nørgaard Rønsbo konstverk "Hammer Suiter I - VIII"

I denna utställning blir du en representant för Danmark, du är den danska konstnären. Kan du se att det finns något dansk i din konst eller tror du att det finns ett nordiskt uttryck i konsten?

Ja, det är det nära, det existentiella, det öppna, tron ​​på konstens demokratiska potential och att konsten är ett språk, ett bidrag till debatten, är ett sätt att berätta sitt liv, inbjudan till och arbeta med konstberättande potential, och tron ​​att det kan vara exponent för öppna reflektioner som kan ge livets riktning ge drömvingarna så att människor bättre kan föreställa sig hur världen också kan se ut. Som utställning blir det samhällets harmoni, verkens förmåga att gå i dialog med varandra. Det kan vara en bild av ett gemensamt nordiskt uttryck.

Spännande. Tack så mycket! Jag hoppas att ni får fortsätta ställa ut ihop.

Ja men det skulle vara roligt.

 

Kommande utställningar


Bo Ljung - Lysande utsikter

13 mars - 24 april

Bild av oljemålning med några personer sittande på en bänk med en annan stående vid sidan av vid en inomhuspool med stora fönster i bakgrunden.

Bo Ljungs bilder myllrar av visuella berättelser för ögat. Samtidigt är de stillsamt meditativa och inbjudande för betraktaren att utforska dem. Vi möter föremål, växter och människor där vi liksom i drömmarna, skapade av minnesfragment söker efter svar. Ögat och seendet tillåts att vällustigt gå på vandringsfärd genom simultana rumsligheter, vägledd av ränder, diagonaler och andra mönster. Perspektiviska krockar och dubbla rumsligheter i olika nivåer genom trappor, öppningar, gångar och dubbelexponeringar ger bilderna en filmisk karaktär.

Bo Ljung hänvisar gärna till den tyska filosofen Hans Georg Gadamer när han beskriver konsten som ett visuellt språk och som del av en lång och levande tradition. ”Konstspelet” är en lek som måste tas på största allvar, både för konstnär och för betraktare, för att konsten ska äga rum och veckla ut sin mening.

 

Social Inclusion – internationellt partnerskap för ungas inkludering

7 maj - 5 juni

En glad pojke sittandes på marken under ett tyg som hålls upp av människor runt omkring.

Foto: Joachim Nywall

Social Inkludering 2.0 – Nätverk för funktionsnedsatta ungas tillgång till kultur och sport är ett internationellt utvecklingsprojekt på tre år som nu är i sitt slutskede. Projektet presenteras i maj på Vänersborgs konsthall i en fotoutställning.

Projektet bygger på ett flerårigt partnerskap med kommunen Chobe District Council i Botswana och Vänersborgs kommun. Social inclusion 2.0 är ett av tre ömsesidigt uppbyggda projekt som på olika sätt handlar om hållbarhet. I Social inclusion har man arbetat med alla barns, och framförallt barn med funktionsnedsättnings, rätt till lek, fritid, sport och kultur. Botswana och Sverige skiljer sig mycket åt men projektet har visat att det i båda länderna är stora skillnader mellan barn med och barn utan funktionsnedsättning. Både projektet och fotoutställningen handlar om funktionsförmåga, delaktighet, jämlikhet, samarbete och att inte lämna någon utanför. Vare sig i Botswana eller i Sverige.